2276

BRUNO LILJEFORS 1860-1939 Allmogejägare i, BRUNO LILJEFORS 1860-1939 Allmogejägare i snölandska...

Currency:SEK Category:Everything Else / Other Start Price:NA Estimated At:850,000.00 - 900,000.00 SEK
BRUNO LILJEFORS 1860-1939 Allmogejägare i, BRUNO LILJEFORS 1860-1939 Allmogejägare i snölandska...
BRUNO LILJEFORS 1860-1939 Allmogejägare i
BRUNO LILJEFORS 1860-1939 Allmogejägare i snölandskap - Värdshusarn Signerad och daterad Bruno Liljefors -90. Olja på duk, 43,5 x 33,5 cm. UTSTÄLLD: Riksförbundet för bildande konst, utställning nr 59 Från sin tidiga ungdom var Bruno Liljefors en passionerad jägare. Ibland kunde det jagande rovdjuret bildligt talat lätt utbytas mot jägaren, djuret som med lika spänd uppmärksamhet lyssnar och spanar efter villebrådet. Liljefors hyste en stor beundran för de skickliga jägarna bland djuren, det har han visat i många målningar. Det kan sägas vara kampen för tillvaron som går som en röd tråd genom hans konst. Han fördjupade sig och studerade grundligt sina modellers jaktmetoder och för sin egen del satte han sig in i jaktens problem med ett allvar som förr egentligen bara förekom bland allmogen. Bruno Liljefors var en mästare i att spåra en hare, förstod hundens svårigheter att följa ett spår i skiftande fören och han visste att välja sitt pass. Han förstod att klä sig väl och därigenom betydelsen av att dräkt och natur skulle harmoniera i färg och mönster med omgivningen. I Allmogejägaren möter vi ett soligt uppländskt vinterlandskap, vi kommer in i fas tre och har passerat spårandet och skottet. Nu stannar det hela av, jägaren sköter om geväret, vinterharen är nedlagd, jakten är till ända. I många av Bruno Liljefors´ målningar finns ett viktigt skeende utanför själva bildytan; en räv blickar åt vänster där bytet finns, vi ser inte detta byte men uppfattar det ändå intiutivt. Så även i Allmogejägaren med den skillnaden att det är tiden, de föregående skeendena, som vi förstår trots att vi inte har sett eller upplevt dem. Jägaren i denna målning är nog, som så ofta, Värdshusarn, Liljefors´ vän under strövtågen i naturen. I De vildas rike skriver Bruno Liljefors: “En äldre torpare, Värdshusarn, som jag sett sen barndomen då han brukade komma in i boden och köpa krut och sälja skogsfågel, och som jag hört om att han jämt låg ute i skogen och jagade och sysslade med giller och fällor och, som det ofta är med sådana män, inte gärna ville ha sällskap utan höll sig för sig själv, kom jag så småningom tillsammans med och vi blev slutligen nog så kontanta. Han ställde sig gärna okunnig i skjutfrågor och talade ej om sina bragder annat än hur han var tvungen skjuta någon räv ibland när den gick för hårt åt hönsen.“ Man kan knappast dra en distinkt gräns mellan Bruno Liljefors som målare och som jägare. För att något kunna förstå en målares verk måste man sätta sig in i hans sätt att känna, uppleva och se. Det är nog nödvändigt att känna de speciella spelregler som konstnären själv ställt upp. Kanske kan man uppfatta Bruno Liljefors´ konst som ett stoff för drömmar som kan bidra till att göra tillvaron mera uthärdlig.